1. Masabyvägen – en del av Kungsvägen

I Kyrkslätt började järnåldern för knappt 9000 år sedan, efter istiden. Då låg havsytan på en 30 - 40 meter högre nivå än nu. En stor del av det nuvarande fastlandet var hav och skärgård och havsvikarna sträckte sig till Evitskog Storträsk, Humaljärvi och Vitträsk. Den ringa folkmängd som bodde på området vandrade, jagande, fiskande och samlande enligt årstiderna. Stenåldersboplatser har i Kyrkslätt hittats mest i området mellan Oitbacka och Evitskog, vid de dåvarande havsstränderna. De med rödockra målade hällmålningarna, som hittats vid Juusjärvi och Vitträsk, vittnar om områdets tidiga invånare, som troligen använde hällmålningsplatserna för någon form av schamaniska riter.

Under stenåldern (ca 7300 – 1500 fvt) förändrades Humaljärvi och Vitträsk till sjöar och Sundets havsfarled mellan Esboviken och Pickalaviken uppstod. Från bronsåldern (ca 1500 – 500 fvt) har i Kyrkslätt hittats gravrösen på berg. Dessa stenrösen vittnar om att man då på området börjat använda ett nytt begravningssätt, som har anknytning till skandinavisk kultur.

Från järnåldern (ca 500 fvt – 1050 evt) har man gjort få fynd i Mellan-Nyland och Kyrkslätt.  Detta torde vittna om ett tillfälligt mindre invånarantal. Troligtvis har tavastlänningar och ester då använt området för jakt och fiske och även vikingarna (800 - 1050) har genom sina färder påverkat livet där. Under medeltiden (ca 1150 - 1520) inleddes korstågens era. Man kämpade om makten över handeln inom Östersjöområdet. Kampen fördes mellan väst och öst men också mellan de katolska och ortodoxa kyrkorna. Till Kyrkslätt och övriga Nyland anlände folk från Sverige, som slog sig ner här, byggde lantgårdar, grundade en församling och brukade jorden. 

Utöver vatten- och isvägarna bildades under samma period även färdleder på land, för att förbinda byar, gårdar och handelsplatser med varandra. Att färdas längs dessa smala och backiga leder har varit långsamt och farligt. I Kyrkslätt byggdes på 1300-talet en del av Stora landsvägen, en betydande färdväg, som byggdes för att förena Åbo och Viborg. Vägen, som även kallas Strandvägen och Kungsvägen, har idag i stort sett samma sträckning från Överby via Masaby till Bobäck. Under Gustav Vasas tid på 1540-talet fick konungens fogdar i uppdrag att upprätta skatteförteckningar, jordeböcker, i vilka samlades uppgifter om alla skattskyldiga bönder. Först från och med denna tid finns noggranna skriftliga uppgifter om lantgårdarnas förmögenhet. Sverige, som Finland hörde till, förde under 1600-talet flera krig med europeiska länder. Krigen inleddes som religionskrig mellan katoliker och protestanter, men de utvidgades till krig mellan makthungriga europeiska furstar och länder. Sverige utvidgades då till en stormakt, som styrde stora områden runt Östersjön. På grund av kriget gjordes utskrivningar i byarna, vilket gradvis utvecklades till indelningsverket. Detta innebar att armén blev professionell och soldat/knekt ett yrke. Knektarna bodde under fredstid i sina hembyar och kallades vid behov till övningar och krig. Lantgårdarna måste ge soldaterna husrum och utkomst under fredstid. Välbärgade gårdar, som kunde utrusta en dragon, dvs. en soldat och en häst, kallades rusthåll. Rusthållen fick skattelättnader. 

Masabystigens första etappunkt ligger vid korsningen mellan Stora Strandvägen (som här heter Masabyvägen) och Framnäsallén. På andra sidan Masabyvägen ligger Sundet och Gästgivarstigen. Gästgivarstigens namn syftar på det gamla systemet för färd och inkvartering, som svenska kungar införde på 1300-talet, genom att bestämma om inkvartering av samt mat och dryck till resande. Gården som låg på kullen i ändan av Framnäsallén, fungerade på 1600-talet som gästgiveri och rusthåll. 

Masabyvägen går i Masaby också över andra gårdars marker. Dessa gårdar var Hullus, Nissniku, Köpas, Bjöns, Tina och Masa. Det finns en gammal ramsa om gårdarnas namn: ”Masa masken, Tina tippan, Bjöns bönan, Köpas hönan och Nissniku räven.”