9. Masa, Tina och Furugård

Masa och Tina gårdar låg på var sin sida av nuvarande Suomelastigen i Masaby gamla byacentrum. Endast lite information om Masa gård har bevarats. Staffan Henriksson med arvingar ägde gården från 1540-talet till 1630-talet. Efter det hörde Masa till Esbo gård och kom år 1694 med i rusthållsväsendet genom att gården var augment till Simon Mattssons rusthåll i Esbo Klobbskog. I slutet av århundrandet nämns gården i ödeshemmanförteckningen som utfattig. Under 1700- och 1800-talen nämns flera olika personer som ägare och gårdens sista ägare var Karl Anders. Masa fungerade åtminstone under åren 1860–1890 som tingsgård i Kyrkslätts socken. Därför byggdes i backen fler bostadsbyggnader, där domare, nämndemän och eventuellt också fångar inkvarterades. Då ting inte hölls, hyrdes bostäderna ut, tex. åt sommargäster från Helsingfors. Hösten 1908 köptes gården av juris kandidat Anton Vuorinen och hans fru Ida. Under Vuorinens tid bröts flera strandtomter vid Vitträsk ut från Masa.

I början av 1900-talet köpte industriaffärsmannen Edvard Wilcken Masa gård och döpte om den till Furugård. Han lät bygga bostäder där och inledde även handelsträdgårdsverksamhet, som gagnades av de goda trafikförbindelserna. Mellan åren 1911 och 1920 köpte Carin och Ivar Wasastjerna delar av Masa. De lät bygga sommarvillan Nissevik vid Vitträsk strand och på åkern söder om sjön byggdes ett jordbrukscenter, Masagård. Jordbruket sköttes av en förvaltare och trädgården av en trädgårdsmästare. Wasastjernas målsättning var att göra Masagård till en modellgård. Till gården hörde år 1931 140 ha åker och skog, varav 2 ha upptogs av handelsträdgården. Gränsen till Porkala arrendeområde löpte strax intill gårdscentret och en del av gårdens åkrar och skogar blev på den sovjetiska sidan. År 1964 överfördes Furugård i Masaby centrum till kommunens ägo och senare en del av gården till Kyrkslätts kyrkliga samfällighet. Kyrkan, som byggdes där handelsträdgården funnits och namngavs enligt aposteln Matteus, togs i bruk år 2000. Kring den gamla gårdsplanen finns från Masa gårds tid två bostadshus kvar samt grunden till en väderkvarn, vilken senare använts som bevattningsvattenbehållare, och lämningar av grunden till den gamla huvudbyggnaden.

Som ägare av Tina gård under 1500-talet nämns bla. Simon Larsson, Tomas Mattsson, Simon Bertilsson, Erik Tomasson och Per Tomasson. Tina, liksom intill liggande Bjöns och Masa, hörde från 1630-talet under och betalade skatt till Esbo gård. På Tina gård bodde då båtkarlar i svenska flottans tjänst. Senare tillhörde gården infanteriet och fungerade som augmentshemman, dvs. betalade en del av sin skatt till Ingvalsby gård. Under Stora ofreden ägdes gården av soldaten Johan Tomasson Bonde, som år 1723 överlät gården till länsman Johan Stenman. Stenman hade tagit sitt efternamn enligt Stensvik i Esbo, för hans familj härstammade därifrån. På Tina bodde denna tid även en bödel och socknens kaplan Gabriel Lagus. År 1860 blev Tina efter flera olika ägarbyten införlivat i Sundbergs herrgård. Tinas huvudbyggnad blev på 1910-talet Kyrkslätts hembygdsförenings Gammel-Tina museum. Efter Porkala arrendetid har de byggnader som fanns kvar kring Tinas gårdsplan rivits och flyttats bort.

I den lundartade skogsdungen på det forna museiområdet växer ståtliga gamla ekar och lönnar. Ett gammalt äppelträd och en stor rönn vittnar om att det funnits bosättning nära. Andra kulturväxter i form av buskar och träd, som förekommer är druvfläder, purpurspirea, hägg, plymspirea, röda vinbär samt vresros, känd som en svårbekämpad främmande art. I ruinerna av byggnaderna växer bland annat följande av kultur befrämjade örtartade växter: skelört, gråbo, nejlikrot, smultron, hallon samt som prydnadsväxter odlade vitblommig fingerborgsblomma och krollilja.

Ägaren av Sundbergs herrgård konsul A. Wilén donerade i början av 1910-talet Tinas huvudbyggnad till Kyrkslätts hembygdsförening och på området skapades ett sockenmuseum enligt folkskollärare A.N. Winells idé. Man flyttade byggnader hit från andra ställen i Kyrkslätt enligt modell från utomhusmuseerna Skansen och Fölisön: en loftbod från Bak-Stolas i Smedsby och en stolpbod från Alis i Evitskog. Från närliggande Ingvaldsby Östergård flyttades en väderkvarn av mamsellmodell. Speciellt häradsdomare Sahrberg samlade föremål från hela Kyrkslätt till museet. Sahrberg fick hjälp av historikern Gabriel Nikander. Gammel-Tina, som museet kallades, öppnades för besökare 1913 och verkade till evakueringen 1944. Gammel-Tinas museiföremål flyttades då till Nationalmuseet och Hertonäs herrgård och senare till Alisgårdens museum i Lappböle, vilket grundades på 1950-talet. Efter återbördandet av området 1956 fanns endast väderkvarnen och den lilla museivaktens stuga kvar. Väderkvarnen flyttades 1973 till Gesterby museiområde och stugan 2016 till Alisgårdens museum. Alisgårdens museum är fortfarande öppet om sommarsöndagar och enligt överenskommelse.